En frånvarande CEO:s betraktelser, del två

Förra söndagen debuterade jag som gästbloggare för det fantastiska bandet Hökartorget.

Jag lovade att jag skulle ta upp min relation till bandet just nu i detta andra blogginlägg. Det går inte att göra detta utan att ta upp min historia med de tvenne Martins som finns i bandet. Efter första upplevelsen med den gänglige skulle det inte dröja länge innan jag skulle få stifta ytterligare bekantskap med denne fantastiskt sympatiske popstjärna.

I Jönköping hålls det en festival som kallas Popadelica, den har genom åren kunnat ställa upp med en del riktigt bra band (förhoppningsvis kan också bloggens huvudband spela där snart). Jag, Williams och Eriksson bestämde oss att besöka denna festival för ett antal år sedan. Vi fick med oss goda vänner till oss och hade en mycket trevlig tid. De bägge Hökartorget-representanterna dömde ut vissa band och sa på popvis att de minsann hade ett bättre band på g och blev mäkta imponerade av andra. Fråga Williams hur imponerad han var av Hajens röst så kommer han få något drömskt i blicken och börja prata Dylan med dig tills du somnar.

Efter detta började det pyra i dalarna. Jag fick rapporter om att det skulle spelas in EP, det dök upp en MySpacesida, och tillslut ramlade det ner en EP i mitt brevinkast. Som god sed bjuder fanns det en avsändare på försändelsen. Dock var detta inte en adress eller ett namn utan avsändaren var ”Din enda riktiga vän”, jag väljer att tolka detta som att musiken är det enda man kan lita på.

EP:n visade sig hålla allt vad hypen lovat. Poppärlor av ädlaste slag, perfekt att spela i bilen på väg till jobbet eller träning. Om du är inne här antar jag att du redan har lyssnat och njutit av Dalarnas finest!

Jag vill avsluta med en fiktiv rättegång:

Bakgrund till fallet: Alla har låtar som man skäms över att man gillar. Jag gillar t.ex. Take Thats comebacklåt ”The Flood” mer än vad min indieimage tillåter.

Anklagad: Martin Williams

Plats för förseelse: Kåren i Örebro.

Förseelse: Förnekelse att han med ett finger i luften diggat hela låten till Charlotte Perellis ”Hero”.

Försvar: Williams hävdar att det aldrig har hänt. Dessutom menar han att ”en bra låt är en bra låt” även om han aldrig har dansat till Perelli.

Vittnen:

Undertecknad: Har en klar minnesbild av att jag sett Williams dansa.

Martin Boberg: Också helt övertygad.

Zebastian Hagberg: Har en diffus minnesbild men tror sig också komma ihåg Williams dansa.

Stjärnvittne:

Tomas Jonsson: Var till skillnad mot oss andra nykter och går i ed på att han har sett Williams dansa.

Dom: Williams döms härmed att bjuda på en öl nästa gång vi ses.

/ Claes Thorén, CEO of Hökartorget